Villupramdistriktet

Vårt projekt koncentrerar sig till Villupuramdistriktet (ca 60 000 invånare) i delstaten Tamilnadu i södra Indien där VCDS är en ledande gräsrotsorganisation (NGO).

VCDS arbetar i 60 byar i distriktet, med en befolkning på ca 50 000. 33 % av befolkningen är daliter och 22 % tillhör Vanniyars, en så kallad ”backward caste”. VCDS egna undersökningar visar att ca 60 % av befolkningen är illitterata, och då främst dalitkvinnor och kvinnor från ”backward castes”. De flesta i området arbetar som lantbrukare, i stenbrott eller på saltfälten. Arbetslösheten är hög vilket gör att flera flyttar till större städer som Madras, Bangalore och Bombay. Huvudproblemet i Villupuramdistriktet, liksom på landsbygden i övriga Indien, är att hälften av barnen hoppar av skolan innan de fullföljt Primary School, dvs. upp till dem är 11 år. För att hjälpa till med familjeförsörjningen börjar barnen istället arbeta i de närliggande fabrikerna. Konsekvensen blir att utbildningsnivån sjunker till förmån för barnarbetet vilket i ett större perspektiv gör att demokratiseringsprocessen avstannar delvis eller helt. 65 procent av barnen i området går i skolan, resterande har aldrig gått i skolan eller hoppat av.

Ett ytterligare problem är att den undervisning som bedrivs i de offentliga skolorna inte riktar sig till barnen i de ekonomiskt och socialt utsatta grupperna. De ungdomar som faktiskt fullföljer skolgången hamnar därför inte sällan i arbetslöshet och blir ekonomiskt beroende av sina föräldrar. Konsekvensen blir att de fattiga och utsatta samhällsgrupperna förblir i sitt förtryck som frånvaro av utbildning medför.

De familjer som vårt projekt inriktar sig mot är oftast fattiga jordbrukarfamiljer som, på grund av jordbrukets känslighet för monsunregnen, måste utöka sin inkomst med extraarbeten i den lokala gruvan eller i de närliggande fabrikerna. Den genomsnittliga inkomsten per dag för en familj är endast Rs 100 (ca SEK 16). I detta läge är det mycket svårt för familjerna att ge sina barn en skolgång som dessutom kostar pengar. Det som inträffar är snarare, som nämnts ovan, att barnens arbetskraft behövs hemma.