Non-Formal Education

För att skapa ett demokratiskt och starkt civilt samhälle är det av högsta prioritet att barnen växer upp med en fullgången utbildning i ryggen. Men då alla barn på den indiska landsbygden inte får tillgång till utbildning gäller det att skapa ett sammanhang där utbildning kan ges till dem som är ekonomiskt, socialt och religiöst diskriminerade och som på så vis har svårt att ta del av den traditionella utbildningen. Non-Formal Education (NFE) ses här den kanske mest fruktbara metoden. Med NFE menas utbildning och bildning utanför det formella skolsystemet i vilken det medvetet används en demokratisk ansats och metod som en del av inlärningsprocessen. Vikten av NFE poängteras i utvärderingar av utveckling, utbildning och alfabetisering av UNESCO, OECD och EU och ses som kärnan i folkrörelsearbete och demokratiprocess. Termen definieras som:

•  grundläggande alfabetisering och stödundervisning, för t.ex. arbetande barn och de barn som riskerar att inte få gå kvar i grundskolan. Denna verksamhet bedrivs i t.ex. kvällsskolor och under särskilda sommarläger;
• studieverksamhet för alla åldrar, Post Literacy Education, t.ex. demokratikurser för nyvalda medlemmar i byråden (och kandidater till byråden);
• alternativ undervisning för såväl barn som vuxna i sådana ämnen som inte ryms i det formella systemet, såsom undervisning om miljö och hållbar utveckling, sexualundervisning, mänskliga rättigheter samt posttraumatisk stress- och krishantering.

För vårt projekt har vi konkretiserat NFE på följande vis:

•  Först måste undervisningen vara kvalitativ med engagerade lärare. Här krävs medarbetare med inställningen att demokratiseringen av ett samhälle måste ske genom utbildningen av de mest utsatta grupperna. Det gäller att ge eleverna stöd i deras ordinarie skolgång men att också fokusera på ämnen som inte ryms eller negligeras i det formella skolsystemet, såsom hållbar utveckling, HIV/aids och sexualundervisning, samhällskunskap på lokal nivå (hur en by/Panchayat fungerar), mänskliga rättigheter, jämställdhet, rättvisa och demokrati.
• För det andra måste undervisningsmetoderna vara anpassade till målgruppen, med awareness making methods och active based learning som utgångspunkt. Fruktbart är att utgå från pedagogen Paulo Freires idé om ”culture actions for freedom” genom så kallade ”cultural competitions” och olika typer av utställningar.[1] Genom dessa pedagogiska insatser skapas en undervisning som är anpassad till ett efterföljande arbetsliv som också bygger på en demokratisk grund.
• Föräldrar och bybor måste engageras och medvetengöras kring vikten av utbildning. Detta görs genom bildandet av föräldraföreningar, så kallade Parent-Teacher Associations (PTA), en form av Hem & Skola. Detta är ett viktigt nytänkande i det lokala samhället för att göra det mer delaktigt i barnens utbildning.
• Utöver PTA krävs även PTA-EC. Detta står för Parent-Teacher Associations – Executive Committe och innebär att tre personer ur varje PTA bildar en PTA-EC. De träffas separat, utöver de ordinarie PTA-mötena, för att få mer ingående information om projektet och även för att mer konkret kunna bistå läraren i dennes planering.

Det medvetandegörande inslaget i vårt arbete rör inte bara utformandet av undervisningen, utan också själva initieringsfasen. För att etablera en kvällsskoleverksamhet i en by måste det komma en förfrågan från byn själv där de redogör för hur de själva ska bidra till insatsen i form av att hitta ett lämpligt ställe för undervisning och komma med förslag på lämpliga lärare. Denna empowerment-skapande metoden är det bästa, om än tidskrävande, sättet om förtryckta ska lyftas ur sitt förtryck.

Projektet bygger, som nämnts ovan, på Paulo Freires tankar kring pedagogik för förtryckta där demokratiska undervisningsmetoder och attityder bland annat konkretiseras när kvinnliga dalitlärare undervisar barn från högre kaster. Flera av de lärare som VCDS rekryterar till sin skolning i demokratiska undervisningsmetoder är nämligen unga kvinnor och daliter. Att tillträda som byskollärare och undervisa barn ur de högre kasterna är i sig en social revolution. De lärare, som själva inte är daliter, kommer via NFE-verksamheten på det här sättet i kontakt med dalitrörelsen. Detta är drivkraften för demokratiseringsprocessen i Indien i dag, liksom i Civil Rights rörelsen i USA under 1950- och 60-talen. Liksom i Norden handlar det om att skola ett demokratiskt ledarskap för organisationer och samhället på lokal nivå. Vi ser således NFE som en fruktbar metod för att skapa ett demokratiskt och starkt civilt samhälle med en rättvis och hållbar utveckling.