Daliter – vilka är de?

Ordet ”dalit” betyder ”förtryckt”. Ordets språkliga stam, ”Dal”, är Sanskrit och betyder ”att förtrycka”. Ordet dalit användes för de ”kastlösa” eller ”oberörbara” redan av de tidigare reformaktivisterna och användes sedan av Dr. B. R. Ambedkar. Ambedkar var själv dalit och från 1920 och fram till sin död 1956 ledande i kampen mot diskriminering av daliter. Genom att namnet antogs av daliterna själva blev det ett symboliskt uttryck för kampen för deras fri- och rättigheter.

Siffran för antalet daliter av Indiens ca 1 miljard invånare varierar. Ibland anges 170 miljoner men även siffran 250 miljoner nämns och då ingår också tribals (stamfolk) vilka också utgör en diskriminerad grupp i det indiska samhället. Daliter i andra länder i Sydasien – Pakistan, Nepal, Sri Lanka och Bangladesh – är utsatta för samma form av diskriminering. Detsamma gäller vissa grupper i delar av Afrika och i andra delar av Asien, som t.ex. Barakumin i Japan.

Varför är daliter diskriminerade?
Diskrimineringen av daliter måste förstås mot bakgrund av kastsystemet och den sociala rangordning av människor som följer av detta. Ordet ’kast’ används om de två indiska begreppen ’varna’ (färg) och ’jati’ (födelse, grupp).

-varna –
Grunden för kastkategorierna lades enligt vissa historiker under den vediska tiden, 1200- 500 f Kr. Då utvecklades teorin om de fyra stånden (varna), som genom århundradena getts en religiöst legitimerad social rangordning (Manus Lag ca 700 e Kr). Enligt den hinduiska myten (Rigveda; ”vetandet på vers”) skapades de fyra stånden genom att gudarna offrade en urmänniska. De skapade en brahman (”präst”) ur hans mun, en kshatriya (med politisk och militär makt) ur hans båda armar, en vaisya (”närande”, som producerar i jordbruk, handel, hantverk) ur hans lår, en shudra (tjänare) ur hans fötter. En femte grupp människor stod utanför de fyra stånden, de ”oberörbara”. De hade ingen varna. Idag kallar de sig daliter. Mahatma Gandhi ville reformera hinduismen och inlemma de ”oberörbara” i varna-systemet på jämlika villkor. Ambedkar och dalitrörelsen i Indien tog tidigt avstånd från detta förslag eftersom de ansåg kastsystemet sprunget ur hinduismen. Ambedkar omvände sig 1956 till buddhismen tillsammans med hundra tusentals daliter.

jati –
De fyra varna, liksom de ”oberörbara”, är indelade i ett stort antal undergrupper, jatis. Alla människor föds in i en jati. Medlemmarna i en jati kunde oftast traditionellt identifieras som en yrkesgrupp. De ”oberörbaras” uppgift var, och är så fortfarande i stor utsträckning, att utföra de ”orena” arbetena, som att bearbeta djurhudar, att tvätta lik, vara jägare eller slaktare. En av de mest förnedrande uppgifter många daliter tvingas utföra är att med sina händer rengöra toaletter. I den traditionella byn eller staden bor medlemmarna av en jati i samma kvarter.

Hur diskrimineras daliter?
En människa som betecknas som ”oberörbar”, eller dalit, blir diskriminerad inom alla samhällets områden -socialt, kulturellt, ekonomiskt och politiskt.

Kastreglerna medför en rangordning av människor som i princip är evig och oföränderlig. En av de viktigaste reglerna är att inte praktisera kastblandning. Det finns sociala och religiösa restriktioner eller förbud för vem man kan äta tillsammans med, mot att dricka vatten ur samma glas, för var man får hämta vatten, för val av yrke, för rätten att beträda ett hindutempel, för vem man får gifta sig med, mot att gå in i en högkastigs hem.

Daliter tillhör de fattigaste i Indien och med det följer även att många är illitterata. De flesta är arbetare åt landägare till en lön under miniminivå. På flera håll förväntas de utföra vissa arbeten utan ersättning och många arbetar i ett slavliknande förhållande (bonded labour). Endast ett fåtal daliter äger en egen bit land. Övergrepp mot daliter förekommer allmänt över hela Indien i form av misshandel, förstörelse av egendom, tortyr, godtyckliga arresteringar. Daliter utsätts för övergrepp från grupper som står över dem inom kasthierarkin och som ser en förbättring av daliternas villkor som ett hot. Flera fall av massakrer mot daliter har dokumenterats. Övergrepp mot daliter förblir ofta outredda och de skyldiga förblir ostraffade. Kvinnliga daliter är de mest utsatta. Våldtäkt förekommer ofta. Unga flickor tvingas bli så kallade Devadasi, prostituerade vid templen.

Vad gör den indiska regeringen?
Indien är en demokrati och den indiska grundlagen garanterar medborgarna alla medborgerliga och politiska rättigheter. Genom grundlagen är ”oberörbarhet” avskaffad och diskriminering p.g.a. kast förbjuden. Det indiska parlamentet har också antagit andra speciella lagar och inrättat särskilda kommissioner till skydd och stöd för bl.a. daliter och kvinnor. Daliter, som i den indiska grundlagen benämns scheduled castes (förtecknade kaster), har ett kvoterat antal platser i parlamentet, till offentliga arbeten och universitet. Regeringen har emellertid haft svårt att genomföra de nödvändiga sociala, kulturella och ekonomiska förändringar, som krävs för att påtagligt förbättra daliternas villkor. Diskriminering och brott mot mänskliga rättigheter fortsätter därför över hela Indien.

Vad gör dalitrörelsen?
Dalitrörelsen arbetar såväl inom Indien som internationellt. Nationellt förs arbetet på flera nivåer. Många organisationer arbetar med utbildning av daliter på bynivå. Ofta är den riktad till kvinnor. Syftet är att människor ska lära sig förstå sina rättigheter, att kunna hävda dem, att lära sig göra motstånd. En del av arbetet är inriktat på att tillvarata daliters rätt till land, att anmäla brott till domstol, att lära ut yrken som traditionellt ligger utanför deras kast. Allt detta arbete ger långsamt resultat. Nationella kampanjer syftar till att påverka regeringar och parlament på delstatsnivå och unionsnivå. Internationellt förs frågan om daliternas villkor till olika kommissioner inom FN, till andra länders regeringar och till media. I september 2001 fördes frågan upp till diskussion vid FN:s konferens mot rasism i Sydafrika och i maj 2002 uppvaktades ledamöter av EU-parlamentet. Det övergripande målet är att få nationella och internationella ledare och institutioner att förstå att ”oberörbarhet” fortfarande tillämpas i strid mot såväl Indiens grundlag som FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.