Bakgrundsanalys Indien

Indien består av 1,2 miljarder människor. Trots att tillväxten i den indiska ekonomin är stark och att landet spås en lysande framtid så lever fortfarande 700 miljoner under 2 dollar om dagen och 300 miljoner under 1 dollar om dagen. Dessutom är 80 miljoner utanför skolsystemet.

Den indiska grundlagen, som trädde i kraft 1951, garanterar medborgarna alla medborgerliga och politiska rättigheter. Genom grundlagen är så kallad ”oberörbarhet” avskaffad och diskriminering på grund av kast förbjuden. Det indiska parlamentet har också antagit speciella lagar och inrättat särskilda kommissioner till skydd och stöd för kastlösa (och även kvinnor). De kastlösa, som i den indiska grundlagen benämns Scheduled Castes (kaster förtecknade i folkräkningen med rätt till reserverade platser), har ett kvoterat antal platser i parlamentet, till offentliga arbeten och universitet. Regeringen har emellertid inte lyckats genomföra de nödvändiga sociala, kulturella och ekonomiska förändringar som krävs för att påtagligt förbättra daliternas villkor. Diskriminering och brott mot mänskliga rättigheter fortsätter därför över hela Indien. Förtrycket yttrar sig i lägre inkomster, högre arbetslöshet och stort utanförskap. Det är främst, men inte bara, daliter som drabbas. Extra utsatta är kvinnor och barn på landsbygden. Kristna daliter lider av ett dubbelt förtryck då de av samhället fortfarande uppfattas som daliter men för deras kristna tro inte får del av den indiska statens positiva särbehandling.

Den indiska skolans kanske största problem är avhoppen (så kallade drop outs). Hela 53 % går inte klart åttonde klass, och värst är problemen bland de socioekonomiskt svaga grupperna.[1]Detta syns tydligast på den indiska landsbygden. Det gäller att få fattiga barn att dels gå i skolan och dels se till att de stannar i skolan och åtminstone går ut Primary School, dvs. femte klass. Detta gäller framför allt daliter, främst flickor. Orsaken till att dessa barn inte går i skolan eller är drop outs beror på att barnens arbetskraft behövs hemma och att en skolgång medför flera merkostnader. De offentliga skolorna har därtill, trots låga avgifter, en rad brister. Kursplanerna är inte anpassade efter den efterföljande arbetsmarknaden. Lärarna är oftast inte tillräckligt motiverade att ta tag i undervisningen av de fattigaste, mest behövande, eleverna vilket leder till en undermålig utbildning. Detta är ett tydligt exempel på kastdiskriminering. Dessa faktorer, tillsammans med faktumet att de barn som kommer från fattiga och studieovana hem och inte får det nödvändiga stödet och studieron, gör att privat stödundervisning krävs för att klara en prestationsinriktad skolgång. Att sätta sina barn i privata skolor är inte ett alternativ för de fattiga familjerna eftersom skolavgifterna är mycket högre där. Ett ytterligare problem är att skolorna för högre utbildning, Middle School och Secondary School, är belägna utanför byarna vilket innebär resekostnader. Det är också viktigt att inse att den otillåtna diskrimineringen av daliter fortfarande sker i såväl offentliga som privata skolor. Detta är också en bidragande orsak till att många barn hoppar av skolan.